600 e.Kr. Araber slår sig ner i kustområdena, bygger handelsstationer och upprätthåller under flera årtionden kontakt med arabvärlden, Persien och Indien. Araberna blandas så småningom med lokalbefolkningen, framför allt Bantu, och ur detta uppstår Swahili-kulturen och språket swahili. 1498 Vasco da Gama anlöper Malindi, och det portugisiska inflytandet inleds. 1720 Portugiserna drar ur Kenya för gott. Under det följande århundradet styrs kusten av Imamen av Oman, och med Mazrui-familien som guvernörer av Mombasa. 1846 De tyska missionärerna Johannes Rebman och Johannes Krapf gör resor till Afrikas inre. 1856 Richard Burton och John Hanning Speke reser för att ta reda på om Lake Victoria är Nilens källa. 1888 British East Africa Company upprättar sitt huvudkontor i Mombasa. 1896 Konstruktionen av järnvägen från Mombasa till Uganda inleds. Den tar sex år att slutföra. 1922 Harry Thuku, ledaren av den första kenyanska nationalistorganisationen, arresteras. Kenyaner som protesterar utanför Nairobis polisstation blir skjutna och många dör. 1939-45 England använder Kenya som bas för operationerna i Abessinien (nuv. Etiopien). Många kenyaner stred för England under andra världskriget. 1947 Jomo Kenyatta blir ledare för den nybildade Kenya African Union (KAU). 1952 Undantagstillstånd utlyses, följt av angrepp på vita farmare. 1953 Kenyatta arresteras och döms till sju års fängelse. 1959 Kenyatta släpps ut ur fängelse, men kvarstår under husarrest. 1960 Undantagstillståndet upphävs. England offentliggör planer om att förbereda Kenya för ett representativt afrikanskt styre. KANU (Kenya African National Union) grundas av Tom Mboya och Ochinga Odinga. 1963 1 juni får Kenya inre självstyre. Detta är MADARAKA-dagen (Madaraka=frihet). Denna dag är helgdag, och firas som självständighetsdagen. Kenyatta blir statsminister. 12 december blir Kenya helt självständigt. 1964 Kenya utropas till republik, med Kenyatta som dess förste president och Odinga som vicepresident. 1974 Kenyatta återvald. 1978 Kenyatta dör. Daniel Arap Moi, vicepresident, övertar styret, och Moi-tiden inleds. 1982 Kenya förklaras som en enpartistat. 1982 Kuppförsök av flygvapnet. 1987 Internationell kritik av politiska arresteringar och brott mot de mänskliga rättigheterna. 1991 FORD (Forum for Restoration of Democracy) bildas av sex oppositionsledare. Partiet förbjuds och medlemmar och ledare arresteras. Biståndet till Kenya stoppas av flera länder. KANU går senare under året med på att införa ett flerpartisystem. 1992 Kenya håller sitt första val med flera partier. Moi blir återvald. 1997 Demonstrationer för demokratiska reformer. Världsbanken håller tillbaka fem miljarder dollar. Stamoroligheter i Rift Valley och Likoni (kusten) i förbindelse med det kommande valet, som Moi vinner, men anklagas för valfusk. Hans största opponenter är f.d. vicepresident Mwai Kibaki, och Raila Odinga. 1998 Amerikanska ambassaden i Nairobi utsätts för ett bombattentat som dödar över 230 människor och sårar tusentals. 2001 Moi bildar den första koalitionsregeringen i Kenyas historia. 2002 Mwai Kibaki och NARC vinner en jordskredsseger i de allmänna valen. Detta markerar slutet på Daniel Arap Moi`s 24-åriga styre, och KANUS fyrtio år vid makten. 2005 21. november val om ny grundlag där man röstade för med bananer och emot med apelsiner. Nej-sidan vann, och landet fick således ingen ny grundlag 2007, december presidentvalLitteraturMuntlig berättarkonst och legender har i det förkoloniala Kenya varit av enorm betydelse, eftersom det ofta var den enda form av historiebevarande som fanns, med undantag av kustområdena. De flesta stammar hade, och har, sina egna historier och mytologi. Många av dessa är skapelseberättelser och genealogier. Fabler och äventyr var också vanliga, ofta humoristiska eller dramatiska berättelser om djur, och med en moral någonstans i historien. Djuren har ofta egna egenskaper, så är till exempel elefanten mycket klok, lejonet starkt och hyenan både våldsam och feg. Längs kusten introducerades skriften av araberna, något som resulterade i en detaljerad nedskriven historia, och även en tidig litteratur. Swahili-kulturen har en stark och lång dikttradition, med långa, vackra och komplexa dikter. Trots att dikten saknade bestämda former är innehållet mycket lyriskt och oerhört fint uttryckt. Kärleksdiktning, ofta mycket erotisk, är vanlig. Detsamma gäller politiska och sociala tema i dikterna. Ordspråk är också mycket populära i Swahili-kulturen, och används ofta för att markera en poäng. Man trycker också ordspråk längs kanterna av Khangan, klädesplagget som Swahilikvinnor virar runt sig. Dessa Khangas med ordspråk på kallas Lesso. Kolonialtiden i Kenya tillförde mycket nytt till litteraturen, från de tidiga upptäcktsresandenas nedtecknade historier, till J.H. Pattersons ”The maneaters of Tsavo”, som skapade en ny våg av safari- och jaktlitteratur. En av tidernas mest populära böcker om Kenya är Karen Blixens ”Den Afrikanska Farmen”. De första publicerade kenyanska författarna danades av erfarenheter från kolonialtiden och kampen för självständighet. En av Kenyas främsta författare är Ngugi wa Thiongo. Hans böcker, som givits ut både på engelska och kikuyu, handlar till stor del om social, politisk och personlig frigörelse.BoktipsJomo Kenyatta, ”Facing Mount Kenya” Ngugi wa Thiong`o, ”Weep not Child”, ”The river between”, “Petals of Blood”, “I will marry when I want”, “Devil on the cross” Wahome Mutahi, ”Three days on the cross” V.S Naipaul, ”North of south” Karen Blixen, ”The African Farm”, ”Shadows on the Grass”, ”Anecdotes of Destiny”, ”Seven Gothic tales” m.fl. Joy Adamson, ”Born free”, ”Living free”, ”Forever free” Kuki Gallman, ”I dreamed of Africa”, ”African Nights” Waris Dirie, ”Desert Flower” Wilbur Smith, ”Elephant Song” m.fl. Cynthia Moss, ”Echo of the elephants” Collins Field Guides (Om djur, fåglar, växter). Martin Meredith, “The State of Africa 50 Years of Independence”. En politisk inblick i Afrikas strävan till demokrati efter kolonialismen fram till nu. Wangari Maathai, ”Women Unbowed” Nobelspristagarens bok om dagens kvinna i Kenya.MusikKenyansk musik kommer ur flera olika källor. Många av nomadstammarna i regionen har en gemensam bakgrund i sånger och vers, speciellt bland de Maa-språkiga grupperna. Sång på Maa har alltid spelat en stor roll i ceremonier, och fortsätter att göra det i dag. En av de mest kända Maasai-sångerna är Engilakinoto, som sjungs efter en lyckad lejonjakt. En starkt rytmisk vers ackompanjeras av en spektakulär dans där jägarna visar sin styrka genom att hoppa väldigt högt upp, och ned. På andra platser är bruket av trumma utbrett. Ordet Ngoma (trumma) används fortfarande för att beskriva de flesta former av traditionell musik och dans. Luhya i västra Kenya utvecklade en mycket knepig dansstil som kallas Sikuti (efter det lokala namnet på en trumma). Denna extremt energiska dans dansas vanligtvis av par, och ackompanjeras av en hel del trummor, bjällror, horn och flöjter. Längs kusten växte det fram en unik musikstil i Swahili-kulturen, som kallas Taarab. Här kombineras afrikanska element med arabiska rytmer, och Taarab är en populär musikform som har förblivit en favorit längs kusten än i dag. Traditionell Taarab hade ett stort antal musiker och arabiska instrument, kombinerat med violiner och många sångare. Modern Taarab fortsätter att utvecklas och förändra sig, och har fått element av Hindu-rytmer. Men hjärtat i Taarab är fortfarande den rytmiska, poetiska Swahili-lyriken. En av Kenyas mest kända Taarab-musiker är Juma Balo. I inlandet skapades Beni under kolonialtiden, en folksångstradition som innehåller starka element av politisk kritik och sociala frågor. Benisånger är alltid mycket långa, och sjungs i form av en historia. Under sextiotalet kom både självständigheten och elgitarren, och modern kenyansk populärmusik föddes. Här fanns influenser speciellt från sydafrikansk jazz, ”highlife” gitarr från Zimbabwe, och ändå mer tydligt den speciella rumba-rytmen från kongolesisk pop. En annan musikform som så småningom uppstod var Benga. Artisterna sjöng på sitt eget stamspråk, något som resulterade i ökad popularitet hos den egna stammen. Många av dessa artister är fortfarande mycket populära, som Luoen DO Misiani, Luhyaen Daudi Kibaka och Kikuyuen Kamaru. På sistone har också Mugithi, (Mugithi betyder tåg), en man och en gitarr, blivit mer och mer populärt och det framförs mest på kikuyu. Med kristendomens spridning blev också gospelmusik och körsång mer populärt. Under 70- och 80-talet var Nairobi en populär plats för många afrikanska musiker, och många Rumba-band från Zaire flyttade till Kenya eller hade Nairobi som en favoritplats för konserter. De har haft ett stort inflytande på kenyansk musik, och Lingala är fortfarande mycket populärt i Kenya. Under 90-talet har rap, reggae och R&B påverkat musikutvecklingen i landet, på samma vis som väst har gjort. En ny våg av popmusiker skapar en helt ny sorts kenyansk musik som blandar influenser utifrån med traditionella element. Ur detta kommer det hela tiden något nytt och intressant, och kenyansk musik är stadd i ständig utveckling.Kultur och religionKenyas många olika folkgrupper har alla sina specifika traditioner. De stora folkgrupperna Luo och Kikuyu är framträdande med traditioner som innefattar dans och konsthantverk och en rik berättartradition. Musikstilen Benga som har sina rötter bland Luofolket är mycket populär. Den hålls levande och utvecklas ständigt. De flesta kenyaner är kristna, cirka 40% är protestanter, 30% är katoliker och i kustområdena finns stora grupper av muslimer. Dessutom lever traditionella afrikanska religioner kvar och blandas in i de nya religionerna. Acceptansen för andra religioner är i allmänhet hög. Vid Mombasakusten är många muslimer varför man bör tänka sig för hur man uppför sig på stranden. Att sola toppless är förbjudet och kommer att väcka motstånd hos många, inte bara muslimer. Många av Kenyas religioner och folkgrupper tycker inte om att bli fotograferade, i synnerhet inte kvinnor. Fråga alltid om lov innan. Senast uppdaterad: 2007-10-29Vi reserverar oss för allt som inträffat efter senaste uppdateringen.